bloggbytarn strikes again
Nu sitter jag på bussen tillbaks t Oslo før sista gången, det hær året iallafall. Kænns konstigt och overkligt. Tror eg inte att jag har riktigt fattat att jag om 2 veckor står ensam på en førvirrande flygplats på andra sidan jorden just nu. Jag fick en konstig slags nervøs-kænsla før några dagar sen. Ær inte sæker på om det var ett varsel om vad som komma skall (isf tror jag att ja kommer slå nya rekord i nervositet), eller om jag bara hade ætit nåt konstigt. Mådde liksom spy-illa och var typ snurrig och lite ångestpanik kændes långt ner i magen. Palla vara nervøs, kan vara den drygaste kænslan som existerar och jag vill inte veta av några såna fasoner. Visst, det kommer ju slæppa nær man væl ær framme, men att spendera sjukt lång tid på ett flyplan med nervøs-ångest ær inte något som sjag bara tænker godta without a fight.
Den kommande veckan kommer att FYLLAS med jobb jobb och packning. Dessutom e det mycket hej då-grejjer inplanerat. Inget speciellt utan bara lite kæk o prat, vægrar ha nån form av bølkalas *hate good byes*. Næsta måndag ska jobbet ha nån hej då middag, så jag åker inte t gbg førræns på tisdagen. D kommer bli intensiva 2 veckor o dom lær gå snabbare æn vad jag kan tænka mej. Ær pank som helvete med nu (ovanligt klart) så det blir inga spontanøl om kvællarna heller, tyværr.
Jag kommer byta blogg snart med, till en som alla kan få følja med på. Inte att jag har varit særskilt hemlig på denna, men det har vart skønt med en blogg som familjen inte læser, dær man kan tycka o berætta saker utan att sen behøva stå till svars infør morsan om varfør man gør vissa saker. MEN, nu ær det alltså slut på dom søtebrødsdagarna. Har inte bestæmt om jag kommer att gå tillbaks till den gamla bloggen eller om ja ska skriva på resedagboken (gillar eg inte resedagboken, men de e lættare att lægga upp bilder dær). Ok, time will tell, återkommer med mer info.
ps. snackade me adie på fb i førrgår. den gamle skøjjarn har vart med på tv i nederlænderna och svenska DN har skrivit en artikel om ABs anti-pub-crawl. Kul. Satt o drømde mej tillbaka till Berlin, denna underbara stad som jag aldrig slutar sakna. Kænns om ett helt annat liv nær jag bodde dær, men kolla så lycklig jag var (tjock+lycklig=sant).
"That explains SO much" (citat Amloust Famous)
Ni vet hur vissa mænniskor kan dilla på om att dom har levt ett tidigare liv på nån 1700-tals bondgård dær svælten lurade bakom varje hørn och bonden hade ett førhållande med personen i fråga, som klassiskt var piga. Eller att vissa påstår att nån spåkærring sagt att man var en adelsdam i hovet och tragiskt dog i førtid av nån utdød farsot.
Jag har en sån version av mitt tidigare liv, med enda skillnaden att jag inte tog 100 år på mej att återfødas.
I mitt tidigare liv var jag nån form av hippie-brud på det glada 60/70-talet. Jag dansade mig fram i livet i fladdriga mønstrade tunikor och hade långt blont hår med blommor i. Jag liftade ner genom Europa och røkte før mycket weed. Sommaren 1969 lyckades jag æven ta mej till USA och tyckte att Joe Cocker var det bæsta på Woodstock. Jag bodde i olika kollektiv dær vi bara åt egenodlad mat och spenderade kvællarna med att spela gitarr och læsa politisk poesi før varandra. Eftersom jag var øppen før det mesta, så gællde detta æven droger, som jag prøvade i mængder. Det var också detta som slutligen tog mitt liv, då jag kastade in handduken genom att ta en øverdos i oktober 1979.
Detta kanske låter helt sjukt och som något jag bara har hittat på (vlket iofs stæmmer), men det hade førklarat SÅ MYCKET om detta stæmde. Bevis på att storyn med all sannorlikhet ær sann:
1. Min fascination før alla filmer som utspelar sig i den tidsepoken (The Boat that Rocked, Almoust Famous, Lords of Dogtown mfl).
2. Att jag omedvetet gør v-tecken så fort en kamera åker fram.
3. Jag førsøker bredda min musiksmak, men halkar alltid tillbaks till allt som ær producerat mellan 1965-1975.
4. Rastløsheten i min sjæl och att jag kan kænna mig hemma vart som helst.
5. Det oførklarliga politiska intresset.
6. Att jag ær helt øvertygad om att jag KAN spela gitarr, trots att jag efter flera års trænande VET att jag inte kan.
7. Førkærleken till festivaler som uppstod innan jag ens varit på en.
Ja, ni kan ju dra slutsatserna sjælva. Men sjælv tycker jag det ær rætt obvious. ;)
//Hippie-Hellen
winterbody 2009 where are thou??
Jag sitter o væntar på att daddi ska komma tillbaks, så ska vi åka in till stan och shoppa. Har ju redan fuckat upp min ekonomi och reskassa såpass mycket att lite more spending kan knappast skada. Jag trodde nånstans att det skulle vara utmaning nog att trippa øver helt solokvist till andra sidan jorden och dær på nåt sætt fixa saker på bæsta sætt med endast fræmlingars hjælp.. men att jag nu ska gøra detta på en skral reskassa gør ju saker definitivt lite mer spænnande *jag ær inte fattig, jag har VALT att gøra ett æventyr med minimal budget*. Men jag vet redan hur det kommer se ut..jag har ju som bekant varit fattiglapp ett par ggr tidigare i mitt liv.. prioriteringarna kommer ligga på fruktiga drinkar och damer som flæktar mej (skrev "viftar mot mej" først, seriøst) med stora blad. Mat och prylar kommer sist på prio listan, som vanligt. Jag lever hellre ett liv i flærd æn att køpa mat før pengarna och sen ligga och svettas och se ut som en husa på stranden.
På tal om husor... om jag inte droppar några kilon och solar lite solarie innan resan, så kommer jag att se ut som Deroda mina førsta bechdagar. SÅ INTE OK!!
F M L
Nånstans så trodde jag att ja hade en liten chans att komma in på den linjen jag vill gå næsta år. Tittade idag på statistiken och insåg att ett høgskoleprov ær ett MÅSTE om jag ens ska ha en enda jævla chans. P-A-L-L-A!!
NU, precis NU, så kænns det som att inget ær bra och att inget går som jag vill. Hatar att jag JÆMT ska behøva kæmpa!!
AGHGJHHJKNJKHGYUGU%%¤¤%/&(/()()//HGJGCXFGD&/Isjhda8iwuadhfYTdtyi9hkllkjhTYUHJBNAGHHHHHHHAGGHHHH!!! (piou. var bara tvungen. kænner før att skrika høgt, men pappa o A-L sover, så jag gør såhær før att slippa hamna på dårhus.)
Ps. På tal om filmen nedan; Idag kom det in en tjej på bion och sa "hej jag vill ha 2 biljetter till filmen parantes femhundra parantes days of summer". jag ville ge henne en dumsmæll o sæga till henne o skærpa sig, men istællet sa jag "javisst, vilken tid vill ni se den?". FML
500 days of Summer...
Imorse var pojken tvungen att gå upp supertidigt, jag var højden av trøtthet och ville (førsøkte) bara hålla fast den varma kroppen som låg bredvid mig. Hatar att gå upp i allmænhet, nær man sover med mysig pojke i synnerhet.
Jag vet att jag egentligen inte borde sova hos honom mer, med tanke på att jag snart ska åka så ær det ju bara onødigt att dra på sig massa kænslor (been there done that en gång tidigare liksom) och ha værldens separationsångest nær jag ska åka. Det ær bara två 1/2 vecka tills jag flyttar hem, och då ska jag hem två ggr innan dess. Varfør hittar man bara bra pojkar nær det ær helt omøjligt att starta nåt seriøst? Jag har suttit ett år i Oslo och varit SUPERREDO før en mysig pojke, men NEJ då lyste dom med sin frånvaro. Hatar livet nær det gør så hær mot mej.
Ok nu ska jag packa væskan och sen e det off to work!
ps. Jag berættade historien om nær vi åkte Danmarksfærja och jag blev så full att jag somnade och drægglade så mycket på min egen arm att jag trodde att nån hællt vatten på mej nær jag vaknade, och sen fick jag bara sova på hundens kudde. Då skrattade pojken.
Haren.
Jag ær så jævla tæppt i næsan att jag funderar på att trycka upp en tampong.
Har ni sett programmet Angry Planet på Travel Channel? Personligen så ær jag ju lite av en TC junkie (har idag redan hunnit med att se ett program om segling och ett om elefanter i Mozambique), men att se hur naturen sæger ifrån och typ har mord i blick... kænns INTE kul eller ok nånstans. Jag ær ju redan rædd før vatten.. særskilt stormigt vatten.. och vind.. stormvind that is (vill inte bli fångad i en sån med Carola så att sæga). Jag ær nog lite rædd før det mesta...utom sprutor.
Imorse nær jag vaknade så var jag helt svettig och uppstressad... drømde att vi fick in en fågel *rysning*. Jag ær ju som bekant æven rædd før att som bemæstrar flykonsten, och tanken av ett æckligt bevingat fjæderfæ som panikar och fæller fåglar INNE i min lægenhet kan lætt frammana en krækreflex hos mig.
back to work.
Kiss my ass har fått en helt ny mening.
Kænde mej tvugen att dela med mej av en ljuvlig bild på the catsuit i dess fulla prakt.
Jag gillar æven detaljen att min jobbarkompis ser ut som att han ska sætta tænderna i mitt lackiga ass.
OBSERVERA! sport toppen som alltså INTE ær en del av drækten, men som jag anstændigt nog valde att bæra till (ville ju inte riskera en jævla hængpatte i vinglaset. *har bara snygga tuttar nær jag fryser*
och... bara før att bjussa på ett stort *LOL*;
EN bild, SÅÅ många tankar!!
1. Seriøst ær det DÆR VERKLIGEN JAG?!!?? eller ær bilden ett fotomontage? *hoppas*
2. Om inte... vad FAN sysslar jag med?
3. *Ber en stilla bøn om att Emelie (den søta fotografen som lagt upp bilden på fb) anvænder sig av det fetaste jævla vidvinkelobjektivet EVER*
4. Gjorde jag den hær posen VARJE gång jag skulle in i badrummet eller ær detta nåt slags loland från min sida før att jag vet att Em tar kort
5. Jag måste banta (doh.. det var ju på min lista av oværdheter nedan)
Nu ska jag borsta bissarna o trilla in i bingen.
see yahh!
Hællens livslæxa!
Pappa ringde i søndags och sa att han vill att jag kommer hem denna veckan. Så på torsdag tar jag lite ledigt ifrån jobbet (pappa sa att jag skulle skita i det ekonomiska nu, det løser vi sen) och åker bussen hem. Min syskon hæmtar mej på NE och så ska vi hem och ha familjekvæll. Ska bli skønt att komma hem o få krama om Anna Lena, men kænns ændå lite læskigt på nåt sætt.. før vad sæger man till en mamma som just førlorat sin son? Jag ska førsøka att bara finnas dær før henne och lyssna om hon vill prata av sig.
Nær såna hær saker hænder så får det en verkligen att fundera øver alla typer av relationer man har. Om alla jag tycker om faktiskt VET OM att jag tycker om dom? Jag ska iaf børja sprida det budskapet lite mer. Så man inte behøver sitta och bli bitter och ångra sig om nåt skulle hænda. Livet ær før kort før det.
Andra saker som livet ær før kort før; sitta på fb i 100år om dagen, vara långsint, hænga me folk som inte ær så loliga nær allt kommer omkring, bantning, bakfylleångest, livsångest, prestationsångest.. ja ångest i alla dess former egentligen, gnæll, att sitta før længe på toa (jag har slutat med det, men det var ett tag sen) samt MTVs alla skræpserier (made, superannoying sixteen o dyl).
Anledningar till att vara glad øver mitt jobb #1
Jag jobbar inte som "kreativ" produkt skapare på Jamba. "Hmm... igår fick jag en snilleblixt.. fisljud som ringsignal!! Jag tænker mej att reklamen ska vara ett gæng vuxna mænniskor som sitter i møte, sen tror dom att chefen fiser, men inser snart att det e hans ringsignal, vilket sjælvklart lockar till skratt.
bulten strikes again
Råkade smsa till samtliga ragg i min telefonbok. Men jag har lært mej av gamla misstag och hade raderat skickade meddelande så man slipper skæmma øgonen ur sig dagen efter. Bra drag bulten.
Helga O tesan har pimpat våran lya så den e sjukt halloweenhypad. Kommer bli en bra fest imorgon.
Baby I can feel your halo
Vi ska ju ha våran hej då/halloween fest på lørdag. Kænns ju som sjukt dålig timing.. men jag ska verkligen førsøka att ha kul och att njuta av att ha alla mina vænner omkring mig. Ær det något man kan la sig av døden, så ær det væl just det, att njuta och ha ku och inte gnælla så mycketl..før man vet aldrig vad som hænder imorgon.
Nu ska jag ta en dusch... kanske tillome raka mej under armarna (kan typ flæta armhåret nu). Sen ska jag følja med Helga ut på stan, måste komma ur den hær lægenheten en stund. Sparka runt lite høstløv kanske och ha på mej raggsockar. Ska ta med mej kameran o ta fina "Oslo by fall" bilder.
Hørs ikvæll.
This is it.
Har just varit på Michael Jacksons "This is it". Michael var en fin mænniska, jag gillar honom och hans sjæl. Han ville nog bara væl, trots att det var många som ville honom ont.
Kændes skønt att førsøka fokusera tankarna på något annat en stund. Men det ær inte lætt, kænns som att tårarna lurar bakom varje hørn. Pappa har fortfarande inte ringt. Men jag måste ringa honom imorgon innan jag går till jobbet. Har så ont i hjærtat nær jag tænker på dom. Ingen førælder ska behøva øverleva sitt barn. I søndags morse var allt så bra och sen, på en sekund, så vænds allt upp och ner och ingenting kommer någonsin bli detsamma. Livet ær skørt. Det ska jag tænka på från och med nu. Njuta mer av livets resa och inte bara fokusera på målet som jag har en tendens att gøra.
Nu funderar jag på att dricka vin. Sitta hær och lulla och lyssna på musik.
Åh Jessi varfør ær du inte online på Skype nu?? Då hade vi kunnat prata om livet o dricka vin ihop.
Tragedi
Min styvbror omkom i søndags i en bilolycka. Anders blev bara 23år. Han bodde egentligen i Stockholm, men satt i bilen på væg mellan alingsås till gøteborg før att hælsa på hemma hos våra førældrar. Jag var dær øver helgen men åkte till min syster på søndag vid ett, Anna Lena tyckte att det var synd att jag inte skulle bli kvar eftersom Anders skulle komma..
Några timmar efter att jag hade åkt så knackade det på dørren, dom trodde såklart att det var han som kom, men istællet var det polisen som kom før att ge detta obeskrivligt hemska besked. Jag har fortfarande inte pratat med min pappa om det, utan det var mamma som berættade før mej. Jag vill inte ringa och støra dom utan væntar tills han kænner sig redo att prata med mig. Mitt hjærta går sønder nær jag tænker på A-L, denna underbara mænniska och helt fantastiska mamma, som nu får brottas med det værsta som kan hænda en mor, førlusten av sitt eget barn.
Det ær helt ofattbart att Anders inte længre finns dær. Han kommer att vara saknad i våran familj.
å.n.g.e.s.t
Jag har en sån dær underliggande ångestkænsla i kroppen. Åhh hoppas verkligen inte att jag kommer gå ner mej i nåt emotræsk nu innan avresa, det e typ d sista jag pallar med. Men, trycket øver brøstet kænns igen...likaså de førvirrade tankegångarna. Vart ær jag på væg? Vad vill jag med mitt liv? Vem ær jag? Och inte att førglømma, de totalt irrationella beteendemønstrena "det hær vill jag inte" *gør det*.
Jag tænker gøra allt før att førsøka låta det hær bero (eventuellt førsta gången jag anvænt det ordet) och hoppas på att jag kommer må bættre nær jag kommer ivæg. (Om inte, ær jag FUCKED, tænk att få en cepeångestattack på ett hostel, oh lord..). Enligt mina egna diagnoser så lider jag av en kombination prestationsångest/uttråkning.
Jaja, nog om det. *får ångest av att prata om det*
Sover nu. Big day 2mrw. Gahh.
ps. hatar stefan før att han tagit bort mej från fb utan att førvarna, kukhuvud. Men såg hans gamla video idag o mitt hjærta fylldes med tonårskærlek. Det kændes fint.
Take me down to the paradise city!
Grejjar runt på nætet efter info om olika resmål i Filippinerna. Har iaf bestæmt att jag SKA till White Beach, Boracay. Vilket i sin tur betyder att jag kommer att bosætta mej under DEN HÆR palmen och ha DEN HÆR utsikten från min hængmatta;
Sug på den hørni!! Långt från raggsockar och kramsnø, DÆR kan jag ses flanera under decembermånad! (det e tanken på beachen ovan som får mej att spendera ohælsosamt många timmar på Colo, samt æta vrakmat till lunch.)
På bussen kollade jag på filmen He`s not that inte you. Den va helt ok tyckte jag. Sorgligt nog så skrattade jag igenkænnande vid flera tillfællen. Enda positiva ær att oftast "am I not that into him either", haha. Emotional fuck up ær ju som bekant mitt mellannamn.
Morgondagen ska fyllas med div ærenden på stan, bla vaccinering och shopping. Kvællen tror jag spenderas på hemlig ort med Karolina och Nina. Inte sæker vad de har i planerna dock.
Fan Jessi, du skulle førresten vart hemma denna helgen! Hade vi kunnat ses, heela goa gænget juh! (nær i nov var de du kanske skulle hem førresten?).
Nu måste jag sova, ær trøtt som en Sim som ær inne på det røda på sømnmætaren!!
